vavglad.blogg.se

När vi köpte huset för många år sedan fick jag en trasmatta av mamma som hennes farmor vävt. Den passade precis i vår nya hall, och låg där länge. Sen vävde jag en egen, och den gamla förpassades till förrådet.
För ett tag sedan blev det äntligen av att vi rensade i det där förrådet, och jag hittade gammelfarmors matta igen, och nu, många år senare såg jag på den med nya ögon.
Gammelfarmor Anna ... trots att jag var ganska liten när de dog, har jag några minnesbilder av henne och gammelfarfar Fredrik och deras hem Klarebo. Det starkaste minnet är att jag inte ville åka och hälsa på dem.... för det var en krokig väg och jag blev åksjuk varje gång...
Jag minns hennes förkläde.... och trädgården...., trädgården.... när man gick ut i trädgården via bakdörren gick man nedför en stentrappa och utmed en stenlagd gång med rabatter på båda sidorna. När jag har format vår trädgård har jag nog omedvetet haft de rabatterna som inspiration, för där växte vinbärsbuskar, krusbärsbuskar och rabarber blandat med pioner och andra blommor och jag tyckte att det var så fint... och i gräsmattan växte massor av tusenskönor i vitt och rosa, och jag tyckte att de var så fina... och det var så frestande att plocka några, men det fick man absolut inte göra!
Sådana minnen kommer över mig när jag tittar på mattan, jag tänker på tusenskönorna som sprider sig i vår gräsmatta och hur barnbarnen tycker att de är så fina, och att det är fritt fram att plocka så många de vill...
Mattan är vävd i korta, tunna, mjukslitna trasor i många olika färger och ger det nu så populära ordet återbruk en för mig djupare innebörd. Här har det handlat om att ta tillvara på allt, jag tänker mig att mattan består av de åtta barnens utslita kläder, gammelfarfar Fredriks utslitna skjortor och kanske att det någonstans i mattan finns trasor klippta av Annas gamla förkläde....