Gemenskap
Har vävt i dryg 30 år. Stickat och virkat, sytt och broderat har jag gjort ännu längre. I min omgivning har jag haft, och har, många handarbetsintresserade som jag kan prata stickning, garner mm med, men med vävningen har jag alltid varit ganska ensam. Jag har vävt till hemmet, till mig själv, och ibland något som jag har gett bort. Det är klart att jag fått uppskattande kommentarer och intresserade frågor när jag visat mitt arbete i vävstolarna och det är såklart jättekul...men jag har nog saknat någon att verkligen diskutera med. För några år sedan kom jag i kontakt med nätverket vävformgivning, och upptäckte vad gemenskap kring ett intresse kan ge. Hur utvecklande och inspirerande det är att träffa andra som har samma brinnande intresse för vävning, olika djupa kunskaper och olika lång erfarenhet, men samma glöd, samma vilja att lära nytt och samma vilja att dela med sig av sina kunskaper. Och vad kul det är att se vad andra vävt .... och att få visa upp sitt eget ... och när någon intresserat frågar om bindning, sked eller garnkvalitet ....
Och igår kväll bekantade jag mig med ett annat gäng trevliga väverskor. Har varit med i riksföreningen för handvävning ganska länge, aldrig kommit iväg på någon träff, men igår kom jag äntligen iväg till en träff med lokalavdelningen Handvävare i Jönköpings län. Helt nya bekantskaper för mig, men jag mötte samma hjärtliga mottagande där som jag mötte första gången i nätverket... Undrar om det är något speciellt för väverskor, eller om alla intresseföreningar är lika öppna och generösa att ta emot nykomlingar.
Nätverket vävformgivning gav ut en jättefin bok till sitt 10-årsjubileum, där man bl.a kan läsa om några av de engagerade kvinnorna och deras "vävliv", och nätverkets olika projekt.
